Becca kom hem från skolan igår och berättade att vi ska åka till Polen på lördag. Jag sa okej. Så på lördag åker vi. Om allt går som det ska förstås. Vi kom nämligen på igår kväll att ingen av oss hade något pass. Eller, jag har ett pass men har inte en aning om vart det är. Så idag vid lunch begav vi oss till Polisen för att skaffa oss ett nytt. Fyrahundra riksdaler gick det på. Förhoppningsvis får vi passen på fredag, annars kommer vi inte kunna åka på lördag. Becca har varit världens argaste tjej idag (och då menar jag Världens. Argaste. Tjej) då hon verkligen vill åka på lördag. Men om det nu blir så att passen inte kommer förrän måndag, får vi helt enkelt skjuta upp resan ett tag. För den ska bli av!

Katten har mask. Han kräktes flertalet gånger igår och i samtliga kräkor

Alla hjärtans dag var en riktigt bra dag i år. Becca lagade mat och jag fick inte sätta en fot i köket innan den var klar. Hon hade gjort baconinlindad kyckligfilé med hemmagjorda potatisklyftor och bearnaisesås + en god sallad. Dessutom hade hon köpt 2 biobiljetter till kvällen då vi såg Luftslottet som sprängdes.

Nu var det längesedan jag gjorde en uppdatering i denna blogg.

Jag bor numera i Gävle och trivs galet bra.
Becca har i princip flyttat in, och med sig tog hon sina råttor.
Vi har skaffat en katt som heter Katten.
Kan vara världens drygaste men också sötaste katt jag sett.
Zelda verkar trivas bra även om hon anser att katten är lite väl
dryg ibland när han hugger och river henne enbart för att jävlas.

Jag har ännu inte hittat något inkomstdrivande att sysselsätta mig med om dagarna,
men förhoppningsvis blir det ändring på det inom en snar framtid.

Nu är det inte långt kvar tills jag flyr Järbo och bosätter mig i Gävle! Det känns galet bra och varje gång jag tänker på att jag snart blir Gävlebo pirrar det till i kroppen. Det kommer bli bra det här, det känner jag på mig. Nu är min flyttanmälan klar och snart bor jag tillsammans med 5 andra monster.

Det är nämnligen så, att jag på något konstigt vis har lovat min kära flickvän att hon ska få ha sina vidriga små råttor i min lägenhet. Hon har lovat dyrt och heligt att hon ska hålla buren ren så jag slipper den vidriga doften från deras stickande urin i min snok varje gång jag sätter foten i min lägenhet. Jag hoppas nu att hon håller det löftet?!

Vår blivande kisse Pelle-Piglet kanske inser ganska snabbt hur roligt det är med små råttor i bur, då blir inte råttorna långvariga och jag slipper lägga pengar på kissemat till det lilla monstret i 2-3 dagar.

Igår spelade Melissa Horn på Spegeln i Gävle, jag och Becca var där och kollade. Hon var riktigt bra. Hon sjunger så sjukt jävla bra och det hörs knappt att hon sjunger live, det låter precis som låtarna på skivan. Helt felfritt. Jag kan tycka att charmen med att gå på en live-konsert är just att det är lite småhackigt, halvfalskt och några småmissar med instrumenten ibland, men jag hittade inte ett enda fel. Ett minus med spelningen var ett gäng 14-åriga pojkar som satt längst fram i publiken och klappade och headbangade till varenda låt hon spelade. Jag vet inte om jag anser att Melissas låtar är passande låtar att headbanga till, eller klappa med i varje refräng. I övrigt tycker jag att det var en himla bra spelning.

När vi kom hem från spelningen åt vi mannagrynsgröt och nygräddade små baugetter. Gott!

Jag och Becca har nu träffats i snart 9 månader, och nu börjar vi verkligen lära känna varandra och visa varandras mindre bra sidor. Becca har nu blivit så pass bekväm så hon börjat visa sina mindre fräscha sidor. Jag vet inte vad det är som är speciellt med just henne, men även om hon rapar, släpper sig eller talar om att hon nyss gjort number 2 på toaletten kan jag inte annat än tycka att hon är världens sötaste. Jag tror jag kan prata för alla här när jag säger att sådana saker inte är särskilt gulligt, men när hon gör det kan jag inte annat än le och tycka att hon är den sötaste flickan på jorden. Jag är glad att jag har henne, och jag är glad att vi är helt oss själva när vi är med varandra.

Snart flyttar vi in i lägenheten. Jag längtar. I början av januari ska vi köpa en katt som sällskap till Zelda (och oss förstås). Vi har redan namngett den lille filuren. Han ska heta Pelle-Piglet Dahling. Efternamnet är en kombination av Beccas efternamn Dahlberg och mitt efternamn Norling. Förnamnet kom vi på då Becca ville ha en misse som hette Pelle, och jag tyckte att han skulle ha ett dubbelnamn. Pelle-Piglet klingade fint i våra öron och så fick det bli! Zelda kommer bli överlycklig när hon får en liten kattunge som sällskap.

Igår tog jag tag i något jag borde gjort för väldigt längesedan. Mitt hår på mina ben! De hade blivit så håriga att jag nästan varit tvungen att torka dem med hårfön för att de ska torka, schamponera dem för att de ska bli rena och att fläta dem vore inga problem. Ni vet när man sovit en natt på ena sidan och håret lagt sig åt ett håll och man är öm i hårbotten på morgonen när man kammar håret? Mitt hår på benen var så långa att jag hade samma problem där som på mitt huvud!

Att raka dem var verkligen ett stort projekt. Det tog väldigt lång tid och krävdes en hel del tålamod och en en halv flaska raklödder. Det jag var tvungen att göra var att dra ca en halv centimeter med rakhyveln, och sedan skölja den då den var full av hår! Om man räknar ut hur många centimeter som finns på varje ben så blir det nog någon meter. Förstår ni hur lång tid det tog?! Jag funderade starkt när jag var klar med ena benet om jag verkligen skulle orka ta det andra, eller om jag skulle vänta med det till nästa dusch. Men jag samlade mina krafter och fixade det andra benet också.

Att torka kroppen efter en dusch har aldrig gått snabbare! När jag satte på mig byxorna var det inte längre som om mina ben och byxor hakade fast likt kardborreband i varandra, jag kunde hur lätt som helst dra upp mina byxor och benen är lenare än aldrig tidigare.


Påminn mig om att jag måste köpa nytt raklödder och nya rakblad till min rakhyvel då den blivit något slö efter denna helvetesprocess!

Jag står inför väldigt drastiska förändringar. Jag måste verkligen tänka ordentligt på vad jag vill göra med mitt liv. Jag har inte en aning om hur mitt liv ser ut som ett halvår. Jag hoppas att det kommer lösa sig så fort som möjligt, annars står jag inom några månader utan någon som helst aning om vad jag ska göra med mitt liv. Jag vet inte om jag på 2 månader kommer komma fram till vad eller hur jag vill göra, men jag hoppas att jag snart har en plan på hur mitt liv kommer se ut i framtiden. Det här är jobbigt som tusan, jag har aldrig varit så osäker på mig själv som jag är nu.

Min vardag kommer inte vara samma vardag om några månader. Jag har ingen aning om hur det här kommer bli. Jag känner mig rätt hjälplös, hopplös och negativ. Men. På något vis kommer det här ordna sig. Det vet jag.

Idag ska jag skriva på kontraktet till min lägenhet i Gävle! Jag ser verkligen fram emot att flytta, 20 december känns långt borta!

Igår var jag till banken ännu en gång för att höja det där JÄVLA bil-lånet. Jag har nu fört över 12 000:- till Stefan som ska börja laga min bil så fort den nya motorn har kommit. Ja, det blev en helt ny motor. Eller ja, en begagnad, men den har gått ca 7 000 mil mindre än den motor jag har sitter i bilen nu. Att bara köpa delar till motorn som sitter i nu skulle gå på över 20 000!! Så det blev billigare att köpa en ny motor för nästan 6 000:- och slänga över turbon från min gamla motor till den nya. Snart har jag alltså min "älskade" bil tillbaka och jag slipper låna pappas bil var och varannan dag.

I morgon är det dags för den efterlängtade kryssningen! Jag och Malin bokade biljetter till resan redan i maj då vi var på Springpride i Eskilstuna. Nu är det alltså äntligen dags! Det har blivit några avhopp längs vägen och varken Jossi eller Julia ska åka med oss, istället följer Malins bror med! I morgon eftermiddag åker vi till Stockholm och i morgon kväll börjar festen! Det ska bli sjukt kul att träffa alla bekanta man enbart pratat med över internet.

Nu ska jag jobba vidare de få timmar som är kvar av den här arbetsveckan, sen åker jag in till Gävle!

I can't erase
The times that you hurt me and put tears on my face
And even now, while I hate you, it pains me to say
I know I'll be there at the end of the day

Jag och Becca var till Sågmyra och Lager 157 i helgen. Jag hittade för första gången någonsin ett par jeans där! De är skitsnygga, men jag borde dock tagit en storlek mindre då de ramlar ner när jag går i trappor. Jag köpte också en skjorta, mössa, 3 kalsonger, ett par skor och ett par nya We-hörlurar (eftersom mina förra "konstigt nog" försvann för någon månad sedan. Tänk att folk inte kan låta bli det som tillhör någon annan). Det var en riktigt trevlig dag faktiskt.