Torsdag

I natt hade jag den värsta mardrömmen på många år. Jag vaknade av att jag grät, sen fortsatte jag gråta trots att jag vaknat, SÅ hemsk var den.

Nu är fotbollssäsongen över, nu återstår bara lagfesten om 2 veckor och efter det ska ett beslut tas om det blir ett damlag inför kommande säsong. Som det ser ut nu är vi alldeles för få tjejer som vill satsa, så antagligen kommer Järbo inte ha ett damlag nästa säsong. Jag vet inte om jag kommer fortsätta med fotbollen i ett annat lag, jag är inte så sugen på att pendla till Sandviken flera gånger i veckan. Det skulle inte fungera med Zelda heller, då hon redan är ensam om dagarna jag är på jobbet.

Nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att jag kan låna pappas bil så jag kan hämta älsklingen i Sandviken när hon kommer med bussen lite senare. Jag börjar bli lite smått hungrig, har bara ätit två mackor idag. Men jag ska vänta tills hon kommer, vi ska äta fläskfilé och potatisgratäng!

Becca <3

<3



Världens bästa band

Ännu en "världens bästa låt" har blivit tillagd i min personliga playlist med sjukt bra låtar. Jag hörde den första gången för ca 1 timme sedan, och nu är jag helt galen i den låten. Nästan lika galen som jag är i Becca, då förstår ni nog hur galen jag är. Åh, Pearl Jam är VERKLIGEN världens bästa band! På riktigt.

Pearl Jam - The End



What were all those dreams we shared those many years ago
What were all those plans we made, now left beside the road
Behind us in the road

More than friends, I always pledge, 'cause friends they come and go
People change as does everything, I wanted to grow old
I just want to grow old

Slide on next to me
I’m just a human being
I will take the blame, but just the same, this is not me, you see, believe, I’m better than this
Don’t leave me so close
I’m buried beneath the stones
I just want to hold on and know I’m worth your love, and I, don’t think, there’s such a thing

It’s my fault now, I've been caught, a sickness in my bones
How it pains to leave you here with the kids on your own
Just don’t let me go

Help me see myself
'Cause I can no longer tell
Looking up from inside of the bottom of a well, it’s Hell, I yell, but no one hears before, I disappear
Whisper in my ear
Give me something to echo in my unknown future, you see, my dear, the end, comes near, I’m here, but not much longer

.

Love is saying 'I feel differently' instead of 'you're wrong'.


Måndag

Herrejösses vad trött jag är idag. Jag sov hos Becca i Gävle och var därmed tvungen att kliva upp en för mig fullkomligt orimlig tid!! Det var nog flera år sedan jag klev upp så tidigt som tio över sex! Jag ser ut som ett monster med centimetertjocka påsar under ögonen och blodsprängda ögonvitor.

Zelda såg ut som ett frågetecken när jag sa åt henne att vi skulle ut och åka bil, och hon VÄGRADE röra på sig. Jag fick bokstavligt talat knuffa upp henne så hon till slut hoppade ner av egen "vilja". På vägen hem i skuffen satt hon med öronen bakåt och tyckte att jag var världens hemskaste matte som släpat upp henne den tiden på dygnet.

Jag och Becca var på bio igår, Sommaren med Göran. Den var stundvis rätt bra även om jag brukar ha svårt för svenska filmer, men den var helt klart godkänd!

Den här helgen har mestadels spenderats på jobbet, i alla fall lördagen. Jag jobbade halv elva till halv fem, och igår var jag ner i 3 timmar och betade av en liten del av skrivbordet i 3 timmar.

Jag längtar redan till nästa helg!

<3

You may not be her first, her last, or her only. She loved before she may love again. But if she loves you now, what else matters? She’s not perfect - you aren’t either, and the two of you may never be perfect together but if she can make you laugh, cause you to think twice, and admit to being human and making mistakes, hold onto her and give her the most you can. She may not be thinking about you every second of the day, but she will give you a part of her that she knows you can break - her heart. So don’t hurt her, don’t change her, don’t analyze and don’t expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she’s not there.

SMÄRTA

Igår var jag ner till Helsingborg ännu en gång för att göra klar min tatuering. Vi åkte vid midnatt natten mellan måndag och tisdag. Mamma och syrran följde också med ner, och det var bra för om inte mamma följt med hade jag fått kört HELA vägen både fram och tillbaka. Hon körde hela vägen ner och jag fick tryna sött i baksätet hela natten så jag var någorlunda pigg när jag kom till studion klockan tio.

Förra gången skakade jag som ett asplöv innan han började tatuera mig och trodde att det skulle göra SKITONT, men jag insåg rätt snabbt att jag inte hade något att oroa mig över. Det gjorde ju inte ens ont!

Den här gången gjorde det däremot skitont!! Första halvtimmen gick bra, han körde konturerna ännu en gång och jag var nära att somna några gånger. När han sedan började med skuggningen igen fick jag känna på en riktigtjävlaskitvidrig smärta! Det går inte att förklara hur det kändes, men ont som FAN gjorde det. Enligt mamma såg jag ut som en exakt kopia av pappa när han är full och grimaserar. Efter ett tag började jag kallsvettas och jag var lika svettig som jag är efter en fotbollsmatch. Jag mådde nästan illa och försökte så gott jag kunde hålla mig från att visa att jag trodde jag skulle dö. Max frågade om jag ville lägga mig på en brits och köra resten liggande. Han bad mig stå ut tio minuter till så han kunde köra klar skuggningen, och sedan skulle jag få ligga ner. När skuggningen var klar och han skulle börja färglägga frågade han ännu en gång om jag ville ligga ner. Han sa att färgläggningen endast skulle ta en halvtimme, så jag bestämde mig för att stå ut med smärtan sittandes så vi struntade i britsen. Det gjorde förbannad jävla skitont, men jag stod ut och en halvtimme senare hade jag det finaste konstverket någonsin färdigt på min arm!

Jag är hur nöjd och stolt som helst över min tatuering och jag skulle inte ändra en endaste detalj om jag så kunde.

Jag körde lite mer än hälften av vägen hem, även om jag var hur trött som helst. Vi svängde förbi Borlänge och hämtade upp Zelda och lämnade av mamma, åkte till Torsåker och slängde av syrran och sen åkte jag hem till Järbo.

Hemma i lägenheten låg min sötaste lilla Becca och sov sött i soffan! Jag var hur glad som helst över att hon var där! Vi åt en varsin panpizza och när hon satt mittemot mig och log och skrattade insåg jag vilken bra tjej jag verkligen har. Herrejösses vad kär jag är. Hon har dessutom världens finaste leende och skratt. Vi var trötta båda två så vi hoppade snabbt ner i sängen och somnade i princip på en gång.

Vill ni veta något roligt? Mitt jobb ska spärra sidor som bilddagboken, blogg, facebook och twitter! Så jag kommer inte ens kunna kolla eller uppdatera någon av dessa sidor på rasterna! De kommer vara spärrade dygnet runt. Skitkul..

Attans.

Mina inlägg verkar inte synas om man använder Firefox som webbläsare? Skumt.

Då börjas det igen..

Jag har funderat ett tag (och Becca har tjatat miljontals gånger) på att jag ska börja blogga igen, så jag tänkte ge det ett försök till. Jag tänker inte lova uppdateringar varje dag, men några gånger i veckan kommer jag nog uppdatera denna blogg. Becca har gjort om designen på min blogg så nu ser den något roligare ut än innan!

Den senaste veckan har varit minst sagt kaotisk och väldigt påfrestande känslomässigt. Jag har åkt på några ordentliga smällar som gjort fruktansvärt ont, men det mesta är löst nu och jag mår riktigt bra igen.

Lördagen den 5 september är en av de två värsta dagarna detta år. Jag var på 30-års fest hos min vän Carro vilket var hur trevligt som helst. Ett telefonsamtal gjorde dock kvällen till den värsta på väldigt länge, men som tur är har jag bra vänner som gjorde mig på bättre humör. Efter en trevlig kväll med gänget åkte jag in till Sandviken och gick på Lobby med Jossi, Magda och Kristin. Jag har inte varit på krogen sedan början av juni, men det var i princip samma gamla folk man träffade på. Jag hade en klump i hjärtat hela kvällen på Lobby, men vid halv tre på natten satte jag mig i en taxi till Gävle och pratade igenom mycket med den personen jag tycker mest om i hela världen för tillfället. Större delen av klumpen i mitt hjärta försvann och vi kom fram till att vi vill vara med varandra trots "problemen" vi haft den senaste veckan.

I går tog vi bussen hem till Järbo (något billigare än Taxin som gick på 560:-!!) och gick hem till Conny, Zara och Amanda. Amanda fyllde 10 år och vi blev bjudna på både mat och tårta. Vi gick sedan hem igen och kollade på tv och sötnosen pluggade lite.

Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka är kvar innan helgen kommer. I morgon är jag dock ledig, då ska jag åka ner till Helsingborg och fortsätta på min tatuering. Jag och syrran åker redan i natt, i morgon klockan 10.00 sitter jag i stolen och blir torterad.

RSS 2.0