JessicaNorling

Igår tog jag tag i något jag borde gjort för väldigt längesedan. Mitt hår på mina ben! De hade blivit så håriga att jag nästan varit tvungen att torka dem med hårfön för att de ska torka, schamponera dem för att de ska bli rena och att fläta dem vore inga problem. Ni vet när man sovit en natt på ena sidan och håret lagt sig åt ett håll och man är öm i hårbotten på morgonen när man kammar håret? Mitt hår på benen var så långa att jag hade samma problem där som på mitt huvud!

Att raka dem var verkligen ett stort projekt. Det tog väldigt lång tid och krävdes en hel del tålamod och en en halv flaska raklödder. Det jag var tvungen att göra var att dra ca en halv centimeter med rakhyveln, och sedan skölja den då den var full av hår! Om man räknar ut hur många centimeter som finns på varje ben så blir det nog någon meter. Förstår ni hur lång tid det tog?! Jag funderade starkt när jag var klar med ena benet om jag verkligen skulle orka ta det andra, eller om jag skulle vänta med det till nästa dusch. Men jag samlade mina krafter och fixade det andra benet också.

Att torka kroppen efter en dusch har aldrig gått snabbare! När jag satte på mig byxorna var det inte längre som om mina ben och byxor hakade fast likt kardborreband i varandra, jag kunde hur lätt som helst dra upp mina byxor och benen är lenare än aldrig tidigare.


Påminn mig om att jag måste köpa nytt raklödder och nya rakblad till min rakhyvel då den blivit något slö efter denna helvetesprocess!

Jag står inför väldigt drastiska förändringar. Jag måste verkligen tänka ordentligt på vad jag vill göra med mitt liv. Jag har inte en aning om hur mitt liv ser ut som ett halvår. Jag hoppas att det kommer lösa sig så fort som möjligt, annars står jag inom några månader utan någon som helst aning om vad jag ska göra med mitt liv. Jag vet inte om jag på 2 månader kommer komma fram till vad eller hur jag vill göra, men jag hoppas att jag snart har en plan på hur mitt liv kommer se ut i framtiden. Det här är jobbigt som tusan, jag har aldrig varit så osäker på mig själv som jag är nu.

Min vardag kommer inte vara samma vardag om några månader. Jag har ingen aning om hur det här kommer bli. Jag känner mig rätt hjälplös, hopplös och negativ. Men. På något vis kommer det här ordna sig. Det vet jag.

Idag ska jag skriva på kontraktet till min lägenhet i Gävle! Jag ser verkligen fram emot att flytta, 20 december känns långt borta!

Igår var jag till banken ännu en gång för att höja det där JÄVLA bil-lånet. Jag har nu fört över 12 000:- till Stefan som ska börja laga min bil så fort den nya motorn har kommit. Ja, det blev en helt ny motor. Eller ja, en begagnad, men den har gått ca 7 000 mil mindre än den motor jag har sitter i bilen nu. Att bara köpa delar till motorn som sitter i nu skulle gå på över 20 000!! Så det blev billigare att köpa en ny motor för nästan 6 000:- och slänga över turbon från min gamla motor till den nya. Snart har jag alltså min "älskade" bil tillbaka och jag slipper låna pappas bil var och varannan dag.

I morgon är det dags för den efterlängtade kryssningen! Jag och Malin bokade biljetter till resan redan i maj då vi var på Springpride i Eskilstuna. Nu är det alltså äntligen dags! Det har blivit några avhopp längs vägen och varken Jossi eller Julia ska åka med oss, istället följer Malins bror med! I morgon eftermiddag åker vi till Stockholm och i morgon kväll börjar festen! Det ska bli sjukt kul att träffa alla bekanta man enbart pratat med över internet.

Nu ska jag jobba vidare de få timmar som är kvar av den här arbetsveckan, sen åker jag in till Gävle!

I can't erase
The times that you hurt me and put tears on my face
And even now, while I hate you, it pains me to say
I know I'll be there at the end of the day