JessicaNorling

Idag blev jag nästintill överfallen av en person som verkar vara lite smått besatt av mig. Han jobbar ibland på företaget bredvid då hans far äger den firman. Idag gick jag till jobbet och när jag var 50 meter från ingången såg jag hur han kom i lastmaskinen (som för övrigt spräcker mina trumhinnor varje gång den är i närheten för den låter så förbannat illa). Han brukar aldrig springa omkring här på Cibes men idag parkerade han monstret och stängde av motorn, hoppade ur fanskapet och skyndade sig fram till mig med världens största leende som tog över hela hans ansikte så han såg ut som Jokern i Batman. Tror han liksom att inte jag förstod att han stannade enbart för att jag kom?

Han har ett sätt att prata, det låter ungefär som en treåring. Han slumrar och snubblar på orden hela tiden så hälften av det som kommer ur hans kakhål låter som chewbacca i Star Wars. Typ.

Det här är inte första gången. Han har vänt bilen och följt efter mig när jag varit ute och gått, han handlade varje söndag på ICA när jag jobbade enbart för att jag satt i kassan och han har frågat ut en av mina arbetskamrater om mig m.m.

Jag klistrade på mitt fakesmile och låtsades höra vad han sa genom att nicka artigt samtidigt som jag försiktigt backade för att han skulle förstå att det var dax att avsluta vår konversation.