Stalkers
Tjugo över fyra igår eftermiddag kikade jag ut genom fönstret och såg att pojkarna cyklade runt på planen utanför och väntade på att jag skulle sluta. När jag sedan kom ut halv 5 var det inga pojkar där. Skönt, tänkte jag. Jag satte mig i bilen och åkte hem, och vilka tror ni är utanför mitt hus? :) Jo, pojkarna. Jag hejade lite snällt och knatade in. Tog med mig Zelda ut på promenad och då såg jag inte röken av de små liven. När jag kom hem igen hörde jag mitt namn skrikas utanför lägenheten. Jag kikade ut lite försiktigt och mycket riktigt, där var ungarna igen. Nu var dem en hel armé på minst 6-7 ungar som stod och skrek mitt namn och hur snygg jag var. David kom hem och han fick nästan psykbryt på barnen, men jag lugnade ner honom och sa att de snart ger sig. Puh. 2 timmar senare och de stod fortfarnande kvar! David gick då ut och rökte och talade snällt om för pojkarna att inte jag var hemma. Jag hörde en av dem skrika "HON KANSKE ÄR PÅ FOTBOLLSPLAN, VI STICKER DIT GRABBAR" och så försvann de på sina små cyklar.
Sen såg jag dem inge mer den kvällen. Skönt.
My little stalkers..
hahahaha :D herregud!
