Hoeforce
Jag drog till Hofors igår! Bara sådär ändå. Syrran och Svedda kom på besök och jag blev sugen att följa med tillbaka så jag tog mustangen och så körde vi rally ända till Hofors. Träffade på lite folk som jag umgicks med förr, och sen tog vi en promenad förbi Depå och hördes ett hysteriskt skrik. "JEEEESSIE!!!!!!!!!!!!!" lät det och mina trumhinnor sprack nästan. Det var Malin och Erica som såg mig och skrek upp mig. Och där fastnade jag. Pratade med många gamla vänner och det var skitroligt att ses efter så lång tid. Fan vad jag saknar Hofors ibland (och fan vad pinsamt det är att skriva det). Jag träffade också på Lina som hånade mig för min röst ;) Tydligen låter jag himla roligt när jag pratar. Det bjuder jag på tjejen ;) Jag, syrran och Svedda blev kvar 45 min efter stängning innan vi äntligen kom iväg. Jag skjutsade hem dem och sen åkte jag till Järbo.
När jag åkte bil hem så var jag ju såklart tvungen att åka förbi stället jag är LIVRÄDD att åka förbi på mörka kvällar och nätter. Digeräng heter stället, och ni kan ju förstå av bara namnet hur många spöken det finns där. Burr. Jag ringde i alla fall syrran för att ha någon att prata med som kunde få mig på andra tankar under tiden jag åkte där. Det gjorde ju saken jävligt mycket bättre. Först fick jag förklara varför jag trodde det spökade där, och då skrämde jag upp mig själv till MAX. Sen skrattade syrran åt mig och blev tyst. Sen sa hon med väldigt låg röst,
Malin: Jessica, du borde nog inte kolla i backspegeln nu.
Jag: MEN VAFAN MALIN! JAG ÄR LIVRÄDD, SLUTA DRIV MED MIG!
Malin (skrattar som fan): Och titta på höger sida i diket, det står någon där.
Jag: MALIN SLUTA FÖR I HELVETE JAG SVIMMAR SNART. (här är jag så rädd att jag har plattan i mattan och åker i 180 km/h och skakar som ett asplöv)
Malin (ligger ner och garvar): Seriöst, du borde nog inte kolla i backspegeln nu, det sitter någon i baksätet.
Jag: FY FAN MALIN, HEJ DÅ!! (säger jag med skakig röst och tårarna rinner ner för kinderna)
Sen la jag på luren och åkte sådär galet fort ända till jag kom hem. Jag åkte till och med i 120 genom byn där det är 50 km/h, snacka om att jag var rädd. Jag parkerade bilen i garaget och sprang fortare än någonsin in i lägenheten och hoppade i säng på en gång (förutom en omväg till köket för att hämta en negerboll i kylen).
Mina nerver satt på utsidan av min kropp redan innan igår, men nu sitter de fan 10 meter utanför kroppen.
När jag åkte bil hem så var jag ju såklart tvungen att åka förbi stället jag är LIVRÄDD att åka förbi på mörka kvällar och nätter. Digeräng heter stället, och ni kan ju förstå av bara namnet hur många spöken det finns där. Burr. Jag ringde i alla fall syrran för att ha någon att prata med som kunde få mig på andra tankar under tiden jag åkte där. Det gjorde ju saken jävligt mycket bättre. Först fick jag förklara varför jag trodde det spökade där, och då skrämde jag upp mig själv till MAX. Sen skrattade syrran åt mig och blev tyst. Sen sa hon med väldigt låg röst,
Malin: Jessica, du borde nog inte kolla i backspegeln nu.
Jag: MEN VAFAN MALIN! JAG ÄR LIVRÄDD, SLUTA DRIV MED MIG!
Malin (skrattar som fan): Och titta på höger sida i diket, det står någon där.
Jag: MALIN SLUTA FÖR I HELVETE JAG SVIMMAR SNART. (här är jag så rädd att jag har plattan i mattan och åker i 180 km/h och skakar som ett asplöv)
Malin (ligger ner och garvar): Seriöst, du borde nog inte kolla i backspegeln nu, det sitter någon i baksätet.
Jag: FY FAN MALIN, HEJ DÅ!! (säger jag med skakig röst och tårarna rinner ner för kinderna)
Sen la jag på luren och åkte sådär galet fort ända till jag kom hem. Jag åkte till och med i 120 genom byn där det är 50 km/h, snacka om att jag var rädd. Jag parkerade bilen i garaget och sprang fortare än någonsin in i lägenheten och hoppade i säng på en gång (förutom en omväg till köket för att hämta en negerboll i kylen).
Mina nerver satt på utsidan av min kropp redan innan igår, men nu sitter de fan 10 meter utanför kroppen.
Kommentarer
Trackback
