JessicaNorling

Träningsvärken alltså. Jag har svårt att gå ner för trapporna då jag måste spänna låren. Aj aj! Den går inte alls att jämföra med värken jag hade för 2 veckor sedan, but still!

Heath Ledger har gått och dött. Det är konstigt att man bryr sig på något konstigt vis när någon celebritet trillar av pinnen. Stjärnan blir liksom "verklig" på något vis. En kändis ser man inte som en person, utan mer bara som.. en kändis? De borde inte kunna dö. Men när de väl gör det så blir dem verkliga och man ser på kändisen på ett helt annat vis. Är det bara jag som är knäpp nu eller håller ni med?

Samma sak blir det om man träffar kändisen på riktigt. Som Eddie Vedder till exempel. Sångaren i Pearl Jam alltså. Alla vet väl att de är mina största favoriter vid det här laget. Innan jag åkte till USA för att se dem var dem bara 5 stjärnor utan.. personlighet? Men efter att ha sett första konserten med dem blir det en helt annan känsla på något vis. De blir verkliga, de är inga seriefigurer längre. Att se dem livs levande var en mäktig känsla. Nu låter jag som värsta freaket här, men det var verkligen det.

Det var så härligt att jag åkte till Kanada dagen efter och såg dem igen. Och i somras var vi i Polen och Danmark enbart för att träffa dem igen.

Jag låter som en stalker.