Tappat skon
Vet ni vad? Det blev inget rida poppo idag! En av hästarna hade tappat skon och hovslagaren kunde inte komma förrän i morgon! Så jag ska åka upp i morgon och rida istället.
När jag kom till Hofors så stod Elias och mamma precis innanför dörren. Det första Elias gjorde var att öppna truten så stort att jag tror jag såg hans frukost långt där nere. Han skulle nämligen visa att han tappat några tänder. Han hade inte behövt öppna truten så hemskt för det var inte så svårt att se att tänderna var borta. Båda hans framtänder har nämligen flygit ur. Han såg rätt rolig ut, och han gick omkring och väste som en orm hela tiden, eftersom han läspade när han pratade. "Sssssssssssssssssssss..... Sssssssssssssss.... Ssssssssssssss" var väl typ det enda jag hörde av honom den korta stunden jag var där.
Jag hittade på hjälm, brallor och strumpor. Dock inte mina byxor. Jag vet inte var de har tagit vägen. Jag hade ett par grönrutiga brallor minns jag, men de kunde jag inte se någonstans. Jag hittade ett par andra byxor, de jag antagligen hade innan de gröna. Jag vet inte om jag kommer i dem längre, det var barnstorlek och jag har ju gått upp 894753 kilo de senaste månaderna, så jag lär väl inte få dem över knäskålarna antar jag. Ska prova dem sen.
På väg tillbaka till Järbo blev jag akut trött och somnade nästan framför ratten. När jag stannade vid stopp-skylten strax innan Järbo lutade jag huvudet tillbaka och blundade några sekunder. Det var inte långt från att jag somnade. Jag stängde av värmen och ruskade på huvudet, sen åkte jag de sista kilometerna till jobbet där jag hämtade upp David.
Vi drog förbi J&E och hämtade Brutte, sen åkte vi till Carro och Pålman där Zelda har varit hela dagen. Hon blev som vanligt överlycklig när vi kom och hon sprang omkring som en galning. Vi stannade kvar där ett tag, David drack kaffe och jag byggde pussel. Carro har ett pussel som en jordglob, när det är färdigt blir det precis som en rund boll, det var skitkul att bygga. Men jag fuskade, pusselbitarna var numrerade på baksidan, och när jag försökte få ihop alla blå bitar som föreställde hav, var jag tvungen att vända på bitarna och smygkika, annars vore det omöjligt att få ihop allt. Jag provade också att flyga med Pålmans helikopter. Det gick sådär. Jag hade i alla fall inte sönder den som Carro hade när hon provade den efter mig. Hon flög rakt in i skåpet och släppte aldrig på gasen, så bitarna flög åt alla håll och kanter. Hon blev inte populär i Pålmans ögon då, kan jag säga.
När vi kom hem satte jag mig i soffan och kollade på Nils Karlsson Pyssling, och vet ni? Jag somnade! Det händer i princip aldrig att jag somnar sådär mitt på dagen. Jag har inte gjort något särskilt ansträngande idag så jag borde inte vara så sablans trött, men det var jag uppenbarligen. Jag sov i en timme och missade halva filmen, typiskt. Det var riktigt skönt att sova, men jag känner att jag skulle kunna sova flera dygn till.
Jag vill slå på ett romantiskt drama och inta ryggläge i soffan med en stor påse ostkrokar och inte röra mig en meter på hela kvällen, men så blir det nog inte. Carro och Pålman kommer antagligen över lite senare och de tar med sig sitt Wii, så det blir nog fullt ös här ikväll. Jag och Carro brukar boxas vilket i princip är lika jobbigt som ett av mina träningspass! Okej, kanske inte riktigt SÅ jobbigt.
Undra vad vi ska äta ikväll? Jag ska nog tjata lite på David så vi kan beställa mat från bykrogen.
När jag kom till Hofors så stod Elias och mamma precis innanför dörren. Det första Elias gjorde var att öppna truten så stort att jag tror jag såg hans frukost långt där nere. Han skulle nämligen visa att han tappat några tänder. Han hade inte behövt öppna truten så hemskt för det var inte så svårt att se att tänderna var borta. Båda hans framtänder har nämligen flygit ur. Han såg rätt rolig ut, och han gick omkring och väste som en orm hela tiden, eftersom han läspade när han pratade. "Sssssssssssssssssssss..... Sssssssssssssss.... Ssssssssssssss" var väl typ det enda jag hörde av honom den korta stunden jag var där.
Jag hittade på hjälm, brallor och strumpor. Dock inte mina byxor. Jag vet inte var de har tagit vägen. Jag hade ett par grönrutiga brallor minns jag, men de kunde jag inte se någonstans. Jag hittade ett par andra byxor, de jag antagligen hade innan de gröna. Jag vet inte om jag kommer i dem längre, det var barnstorlek och jag har ju gått upp 894753 kilo de senaste månaderna, så jag lär väl inte få dem över knäskålarna antar jag. Ska prova dem sen.
På väg tillbaka till Järbo blev jag akut trött och somnade nästan framför ratten. När jag stannade vid stopp-skylten strax innan Järbo lutade jag huvudet tillbaka och blundade några sekunder. Det var inte långt från att jag somnade. Jag stängde av värmen och ruskade på huvudet, sen åkte jag de sista kilometerna till jobbet där jag hämtade upp David.
Vi drog förbi J&E och hämtade Brutte, sen åkte vi till Carro och Pålman där Zelda har varit hela dagen. Hon blev som vanligt överlycklig när vi kom och hon sprang omkring som en galning. Vi stannade kvar där ett tag, David drack kaffe och jag byggde pussel. Carro har ett pussel som en jordglob, när det är färdigt blir det precis som en rund boll, det var skitkul att bygga. Men jag fuskade, pusselbitarna var numrerade på baksidan, och när jag försökte få ihop alla blå bitar som föreställde hav, var jag tvungen att vända på bitarna och smygkika, annars vore det omöjligt att få ihop allt. Jag provade också att flyga med Pålmans helikopter. Det gick sådär. Jag hade i alla fall inte sönder den som Carro hade när hon provade den efter mig. Hon flög rakt in i skåpet och släppte aldrig på gasen, så bitarna flög åt alla håll och kanter. Hon blev inte populär i Pålmans ögon då, kan jag säga.
När vi kom hem satte jag mig i soffan och kollade på Nils Karlsson Pyssling, och vet ni? Jag somnade! Det händer i princip aldrig att jag somnar sådär mitt på dagen. Jag har inte gjort något särskilt ansträngande idag så jag borde inte vara så sablans trött, men det var jag uppenbarligen. Jag sov i en timme och missade halva filmen, typiskt. Det var riktigt skönt att sova, men jag känner att jag skulle kunna sova flera dygn till.
Jag vill slå på ett romantiskt drama och inta ryggläge i soffan med en stor påse ostkrokar och inte röra mig en meter på hela kvällen, men så blir det nog inte. Carro och Pålman kommer antagligen över lite senare och de tar med sig sitt Wii, så det blir nog fullt ös här ikväll. Jag och Carro brukar boxas vilket i princip är lika jobbigt som ett av mina träningspass! Okej, kanske inte riktigt SÅ jobbigt.
Undra vad vi ska äta ikväll? Jag ska nog tjata lite på David så vi kan beställa mat från bykrogen.
Kommentarer
Trackback
