Fjantvarning
JAG FRYSER! Fast jag har två långärmade tröjor på mig och jeans. Elementet har stått på 30 grader de senaste veckorna, och dörren har jag stängd så ingen värme slinker ut. Ändå fryser jag!
Nu ska jag låta som den största mesen i universum. Världens fjantigaste grej som jag egentligen inte förstår varför jag reagerar så kraftigt för. Eller.. Kraftigt var väl fel ordval, men det berör mig, det måste jag erkänna. Även fast det inte borde göra det. Damn, jag vet inte ens om jag vågar skriva här. Hon kanske läser bloggen? Strunt samma. Detta kommer inte kunna skrivas på ett sätt utan att låta som världens löjligaste människa, så ni vet. Till saken!
Det finns en tjej på jobbet som jag kommer väldigt bra överens med. Men nu på senare tid så pratar vi nästan aldrig. Eller.. Vi pratar såklart mycket, men bara om vardagliga saker som man pratar om med vem som helst. För ett tag sedan pratade vi om mycket mer än så. Men sen kom det in en ny tjej, och de sitter i samma rum och jobbar. Det är en självklarhet att de pratar om mycket när de sitter tillsammans 8 timmar om dagen och har gjort i 1-2 månaders tid. Det är inget fel med det. Men det känns som om.. Hon har valt vilken hon vill dela med sig till. Och det är inte mig. Töntvarning på mig nu alltså. Jag vet ju att det inte ligger till på det viset jag får för mig. Men det är ändå jobbigt. Det känns bara som att jag stör dem när jag kommer in och hälsar på. Som att jag avbryter deras konversation.... NÄ FY TUSAN. Hur låter jag egentligen ?! Nu får det vara nog.
Jag är ju skrattretande fånig! Glöm det jag skrev. Jag kunde inte förklara på ett vettigt vis, och det ovanför rättfärdigar inte det jag känner egentligen.
Oj vad detta blev pinsamt.
Nu ska jag låta som den största mesen i universum. Världens fjantigaste grej som jag egentligen inte förstår varför jag reagerar så kraftigt för. Eller.. Kraftigt var väl fel ordval, men det berör mig, det måste jag erkänna. Även fast det inte borde göra det. Damn, jag vet inte ens om jag vågar skriva här. Hon kanske läser bloggen? Strunt samma. Detta kommer inte kunna skrivas på ett sätt utan att låta som världens löjligaste människa, så ni vet. Till saken!
Det finns en tjej på jobbet som jag kommer väldigt bra överens med. Men nu på senare tid så pratar vi nästan aldrig. Eller.. Vi pratar såklart mycket, men bara om vardagliga saker som man pratar om med vem som helst. För ett tag sedan pratade vi om mycket mer än så. Men sen kom det in en ny tjej, och de sitter i samma rum och jobbar. Det är en självklarhet att de pratar om mycket när de sitter tillsammans 8 timmar om dagen och har gjort i 1-2 månaders tid. Det är inget fel med det. Men det känns som om.. Hon har valt vilken hon vill dela med sig till. Och det är inte mig. Töntvarning på mig nu alltså. Jag vet ju att det inte ligger till på det viset jag får för mig. Men det är ändå jobbigt. Det känns bara som att jag stör dem när jag kommer in och hälsar på. Som att jag avbryter deras konversation.... NÄ FY TUSAN. Hur låter jag egentligen ?! Nu får det vara nog.
Jag är ju skrattretande fånig! Glöm det jag skrev. Jag kunde inte förklara på ett vettigt vis, och det ovanför rättfärdigar inte det jag känner egentligen.
Oj vad detta blev pinsamt.
Kommentarer
Trackback
